Nu åkte raggsockorna på!
Ibland känns det som om jag har så mycket som vill komma ut, så mycket jag vill säga, så mycket jag vill förmedla och ändå ingenting. Ibland raspar pennan lätt och skriver enkelt för att nästa stund ligga helt stilla och inte ett ord blir skrivet. Det känns i mitt inre att något vill ut men tar stopp!
Jag tror att det beror på att känslor ibland inte går att sätta ord på, jag tror att det beror på att mitt liv plötsligt hamnat i den perioden då vuxen går mot ålderdom. Eller kanske att livet plötsligt tagit ny vändning och alla mål, drömmar, önskningar förändrats från materiella, ytliga till inre tankar om vad som är viktigt i livet.
Plötsligt har jag inte ork för ovärdsliga problem, jag har inte ork att fundera på tillhörighet, framgångar och rikedom. Plötsligt tänker jag att jaha det var det här det blev, meningen med mitt liv. En acceptans av allt som varit och det som väntar. Nu tänker kanske ni att va har hon slutat drömma, slutat utvecklas, slutat hoppas.... Nej inte alls men hur mycket energi jag lägger på det har förändrats och om något inte blir som tänkt släpper jag och går vidare. Jag orkar inte älta!
Efter jobbet gick jag för att hämta min fina hund Thea. Idag hade jag inte cykeln med så vägen hem blev en omväg via skogen. Fortfarande härligt varmt men en känsla av hösten.
I skogen blir allt lugnt, i mig och runt mig. härligt! Thea skuttar glatt omkring runt mina ben, söker min blick titt som tätt med sina kloka ögon. Det blir en härlig avstressad promenad på en timme efter jobbet. Väl hemma efter dusch åker raggsockorna på och teet kokas. Hur mycket jag än gillar sommaren så måste även jag erkänna att det är ganska mysigt!
